Foto: Dan-Åke Carlsson
Apropå att Henning Mankell blir frimärke. Författaren Henning Mankell, sommarboende i den östgötska kustkommunen Valdemarsvik, brukar årligen skriva en hymn till Gryts skärgård, belägen i inloppet till Valdemarsviken i vars slut själva municipalsamhället med samma namn är beläget. Hyllningen återfinns i turistbroschyren ”Valdemarsviksguiden”. Det är alltså inte bara i den palestinska arkipelagen Mankell puttrar omkring.
I årets hymn skriver Mankell: ”Det kan aldrig bli för mycket folk på dessa tusentals öar. Alla kan hitta en egen vik, en egen farled, en egen ö”. En egen ö, ja det kanske alla kan ”hitta”, men ”köpa” en, det kan nog inte alla. Mankell, eller rättare sagt hans bolag Palco Media AB, köpte ytterligare en ö i Gryts skärgård i vintras. Sedan tidigare ägdes ön Liljeholmen av Mankells familj, och nu alltså även ön Skinnarholmen.
Under våren låg Mankell, det vill säga ”Mannen som älskade öar”, i fejd med kommunen, det rörde ett nekande till bygglov för en brygga med tillhörande båthus, på strandskyddat område. Känsligt, förra sommaren hade en gotländsk landhövding missbrukat sin makt, låtit vissa exklusiva personer få vissa privilegier. Hon fick avgå.
Men med tiden blev ”Nej” till ”Ja”, men det blev bara en brygga. Många byggen i Gryt är omtvistade, den senaste månaden har Norrköpings Tidningar rapporterat om pirar och utkikstorn vilka upprättats utan lov. Tornet fick kapas.
Wallander, Kurt Wallander, det är poliskommissarien, smått alkoholiserad och med en dåliga relation till sin dotter, å allt det där, som Mankells sjuka fantasi fött fram. Kurt gillar opera. Alla sådana där huvudkaraktärer i kriminalromaner tycker om någon form av klassisk musik, det redde Jan Guillou ut i sitt sommarprogram förra året. Om jag skulle skapa en såndär gubbe, då skulle denne uteslutningsvis lyssnar på Erik Saties Gymnopédies 1, 2 å 3
Mankell har varit generös, han har skänkt pengar till Gryts hembygdsförening och Gryts ideella biblioteksverksamhet, till vilken han också skänkt sina egna böcker. Måhända ”skänkte” han också något till Valdemarsviks kommun nu i våras. Det är fint, budgetunderskottet är stort. Pengar behövs. Men, ett anspråkslöst förslag: vore det inte bättre om Mankell och Valdemarsvik instiftade ett författarstipendium för kommunens författarförmågor? Annat än dansband, fotbollslegender och sång- och dansbarn bör kunna uppmärksammas.
Behöver inte vara pengar. Han skulle ju kunna donera ett antal frimärken, så man åtminstone slipper lägga ut en massa pengar på sådant då debutromanen ska skeppas iväg till diverse förlag för bedömning. Om det ens går till så nu för tiden, icke beställda manus är ju chanslösa, det gamla sättet hopplöst föråldrat. Mankell, bara för att han äger en bit av skärgården så innebär inte det att han har ensamrätt på att skriva om den.
Kort om frimärken: Om man nu har skrivit något fint, å så ska man ner med det i ett dyrt kuvert inhandlat på bokhandeln, då är det ju inte så värst passande med de fula svenska frimärkena. De mest (6:50 kr) förekommande är de där föreställande svenska sommarmotiv (”Äta ute”), plastiga och inte alls frimärksbleka, och de skördade rotfrukterna, även de fylliga i färgen, technicolor. Å så de där föreställande ögon, halva ansikte, (”Vill se dig”), lite poetisk till namnet, men det är allt.
Å jag kommer att tänka på alla de stora breven inom litteraturen, de där som betytt något för handlingen. Å på min egen frimärkssamling, ärvd på avvägar, nedpackad i flyttkartonger, aldrig värderad, gamla kuvert med breven bevarade, om jag vore lagd åt det hållet. . Hm, “En god och sann bok är ett brev”, skrev Strindberg. Alltid till någon, i ett ärende, myndighet, vän och så vidare, ansökan om bygglov, avslutande av vänskap. Å Brev är lika med Mejl, och där med basta.
Kära vänner,
Vi kan nu, nästan två månader efter att KONSTRUERAT föddes, nöjt konstatera att vår gemensamma skapelse tycks ha hittat sin trygga plats i cyberrymden. Konstruerat har fler konstnärer än vad vi kunna drömma om och dess läsare sträcker sig långt ut i den sociala stratosfären. KONSTRUERAT har helt enkelt infirat alla förhoppningar, och lite till.
Men konstruerat är mer än bara en blogg. Konstruerat är ett projekt som drivs av oss tillsammans. Nu har vi kommit till en punkt då vi vill få ut mer av våra texter, foton och bilder. Vi ska nämligen göra ett fanzine. LAVA erbjuder hjälp att trycka upp och lansera vår skapelse i pappersform och givetvis ska vi ta chansen. Vi vet inte riktigt hur resultatet kommer se ut, kännas eller mottas – vi vet bara att det kommer kännas, ses ut och mottas. Skicka in allt ni har, så mycket ni har att ge, men allt kommer inte bli tryckt i tidningen då vi inte vet vad som passar.
Konst är ju fortfarande konst med allt vad det innebär och vi vet inte riktigt hur resultatet kommer se ut, kännas eller mottas – vi vet bara att det kommer kännas, ses ut och mottas. Temat på fanzinet är just ”konstruerat”, kort och gott. Tolka det bäst ni vill. Kontakta oss för inspiration, sex eller matlagningstips.
Allt material skall vara konstruerat@gmail.com tillhanda senast den 31:a juli 04:36 sharp.
Må kreativiteten flöda likt svetten längs våra ryggar dessa olidliga sommardagar. Dra ned rullgardinen, drick mycket vatten och sätt i gång och gör det ni gör bäst.
Puss, Karin och Saskia.
“This will make great blog material”
Linn Strömbergs fullängdare ”Roskilde”, efter debuten med boksingeln ”Öyafestivalen” som lanserades nu i våras, är en skildring av Roskildefestivalen årgång tvåtusenåtta. Bra artister det året, jo det får man nog säga. Ingen dåliga setlist i år heller. Danskarna med sina fläskpengar, ryggraden i deras ekonomi, och tusentals unga svenska far över bron. Och jag undrar över danska författare, det finns ju så många, Strunge den döde, deras Stig Larsson. Vilka är bra, vad skriver unga danskar om… Köpenhamn, Nordens Paris? Stockholm är ju dess Venedig, Oslo och Helsingfors då, vilka europeiska huvudstäder är deras likar?
Att skildra en musikfestival i en roman, det skulle kunna fungera. Men inte om man likt Strömberg redogör dag för dag om öl&kärlek, låter tyngden ligga hos kärlekshistorien och inte hos festivalskildringen. Hon försöker trixa lite, växlar i berättarstilar och så, men det är fattigt genomfört. Hennes bloggminimalism är inte cool. Undrar om Northern Portrait ska lira på festivalen, teenpop, powerpop, twelve-string, svänger om grabbarna, annars ganska lama, och en gång på Debaser Slussen så hade de jackor på scen.
Problemet är väl att hålla sig till Hce, och inte börja skriva recensioner av spelningar, göra reportage utav det hela. Kan jag tänka mig, om det nu ens är något textresultatet lider av. Nåväl, på tal om festivalskildringar så blir det intressant att se hur lång tid det tar innan en minnesantologi över Hultsfredsfestvalen sätts ihop, och rymmer texter utav musikkritiker, lite till åldern komna så där, rundmagade, de som var med under nittiotalet. Nåväl. Adjö, nu ska juni dö. Precis som Hultsfredsfest.
Högskoleterminer, kurser på folkhögskolors skrivarlinjer, sista året på gymnasiet, allt sammans slutar med sommaren. Och vilken härlig lista, åh underbara lista utav sommarsnackande författare/skribenter/kulturkramare. Å så Annika Östberg, där räcker det tydligen att nämna namnet, osmakligt med “f.d fånge” måhända, men släpp fångarne loss det är sommar, studentflaken har gjort sitt och spolas rena, väntan på hösten inledd, skriva debutroman under ledig sommar.
Monika Fagerholm, Karin Johanisson, Birgitta Stenberg, Andres Lokko, Aris Fioretos, Johannes Anyuru och mången fler, gå förbi juni månad, låt den svenska midsommaren vika hädan, röster som får det att kännas som sommar, medan timmarna på det kommunala sommarjobbet går, medan syrsor och annat inväntar midnatt, håll till godo med radioprogram, i väntan på att Ponton ska börja skolan igen, komma in på högskoleutbildning, eller flytta till London, eller Paris eller någon ingenstans.
RSS | Arkiv | Äldre inlägg
Är du mellan 14 och 21 kan du skicka in dina texter och bilder och kanske få dem publicerade i ponton. Vi tar mer än gärna emot dikter, noveller, fotografier eller teckningar. Formulär för att skicka in bidrag direkt och övriga adresser hittar du här.
ponton är en litterär tidskrift av och för unga som utkommer med fyra nummer varje år. Hälften av materialet i tidningen består av inskickat material, andra hälften görs av en redaktion med bas i Stockholm.
Under den här fliken hittar du information om hur du gör för att prenumerera på ponton och var tidningen finns i butik.
