…Kan vara den finaste rubrik vi fått, för att citera Martinas facebookstatus idag.
Länk: http://www.abcnyheter.no/node/110316
Idag öppnar Ung Poesi för att ta emot de bidrag ni skickar in.
Alla som är i åldern 14-21 kan vara med och tävla. Bland de inskickade bidragen kommer 20 finalister att bjudas in till en helg på Göteborgs Poesifestival i slutet av oktober och bli publicerade i Ung Poesi-antologin 2010. Två finalister får dessutom ett stipendium på 2000:- vardera.
Gå in på http://www.poesifestival.se för att vara med i tävlingen.
Tävlingen är öppen fram till 1 September.
När W. Shakespeare diktade ihop sin karaktär Hamlet, den unge prinsen av Danmark, med gudomlig inspiration från danska historieskrivare, kanske även skaldande islänningar med roliga namn, så satte han en hög ribba för hur den plågade unga mannen ska gestaltas. Allt sedan dess är denne yngling arketypen för just en plågad ung man. Kliv åt sidan med ditt lidande Werther. Åt sidan med alla unga snubbar som känner sig blå inom litteraturen. Där är Hamlet inte prins, utan fullvärdig kung över de plågade unga.
Denna ungdom. Vad är det som får den att andas, att ha ihjäl den kan väl knappast hjälpa? Kväd ungdom. Och Kristina Lugn sa i en intervju för några veckor sedan att det blir bättre när man blir äldre, och ja, i hennes fall blev det säkert det, i och med konstnärligt erkännande, en egen teater, berömmelse, beundran och akademiledamoteri. Antar att dessa bragder genererar positiva känslor, åtminstone om man någonsin undrat vad det ska bli av en, tänkt att inget finns för en att bli. För det flesta blir det inte bättre. Eller kanske bättre, men inte bra. Sen kan man ha existentiell ångest ändå, det är klart. Men ändå liksom.
För Hamlet blir det inte bättre, snarare värre. Han är bekymrad, han mycket att tänka på. Och han lurar flickor. Den vackra Ofelia som han älskade en gång, men nej, inte nu längre. Bara när han känner för det, när han behöver en beundrarinna. Henne fick han med ord, med skrivna ord och melodramatisk uppförande. Vilken skitstövel. Men förvisso kännetecknade för ungdomen.
Och han sluter sig. Och till på köpet vill han inte leva. Vilka oerhörda pretentioner. Historien behöver väl knappast repeteras, men kortfattat, någon summerar nog det här bättre, men: hans pappa kungen blir mördade av sin bror, som själv tar kungakronan och drottningen, det är något ruttet i kungadömet Danmark, den mördade kungens vålnad uppmanar Hamlet till hämnd, och så händer det en massa grejer. William S. fick tydligen inte ihop något slut, detta då han tar kål på alla i slutet, måhända det enklaste sättet att definitivt sätta stopp och punkt och prick. Klassiskt knep. Hamlet blir åtminstone nöjd. Han ville ju så gärna.
Det enda Hamlet räds med döden, det är att under denna eviga sömn inte drömma. Unga människor har ett behov av att drömma, av att se framåt. Och varför skulle de inte det, de är ju unga, har levt en mycket kort stund, och har därför lite att se tillbaka på men mycket att se fram emot.
Tänk att Hamlet ändå får som han vill till slut, han vill ju så gärna dö. Jag tänker på en vacker död. Prinsen av Danmarks galenskap kan diskuteras. Den är ganska komisk; galenskapen, i alla djup tragedi, han säger ju en hel del roliga saker den där parveln. Men den sårar nära och kära. Ännu ett ungdomens kännetecken. Hamlet är den åldrade pojken, en kungason, utan några tankar eller ens behov av att växa upp. Ung för länge, och ingen annan väg finns ut ur ungdomens kval än åldrande. Låta den passera. Det är plågsamt att växa upp. Och i detta ungdomens öde land, så vänder sig Hamlet till böckerna och kärleken; men vet egentligen inte vad han ska jag göra med de båda.
Drottningen: Se, hur han går så dyster där och läser, den arme stackaren.
Drottningen: Vad läser ni min prins?
Hamlet: Ord, ord, ord
”Att vara eller att inte vara”, ja nog sade Hamlet det bättre, som Henry Parland, en av de tre diktarbröderna, skrev. Det är nog den enda frågan man behöver ställa sig. Svårt att ställa frågor till sig själv dock, detta eftersom det ju förutsätter att man inte har något svar. Inte vet. Alla mår bra av att se eller läsa Hamlet, den säger saker till alla om deras liv, prins som prinsessa. Ordinerar Hamlet. Ett av världens mest spelade dramer. Uruppförd på Globteatern. Var annars liksom. Den spelas just nu på stadsteatern, så om du har lust, om du har tid, titta förbi vetja.
Såg en uppsättning av Hamlet i sluttampen av gymnasiet, då allt redan var för sent. Första gången på Dramaten, var jag nitton år. Hade blivit lovade en resa till Bergamo i Italien av skolledningen, men fick hålla till godo med en resa till Stockholm, som så många andra klasser. Och, hehe, tjejerna i klassen, åh, som aldrig förstod, de sprang upp och ner för drottninggatan, H&M-kassar och blablabla. Och det var mindre än en månad kvar på gymnasiet. Arton/nittonåringar på en buss, längs med en Europaväg.
Och det var så bra så, Jonas Malmsjö som Hamlet, även fast det var en föreställning som enbart tycktes vara besökt av högstadieklasser från kranskommunsskolor, och eleverna klappade med till musikinslagen. Och jag tycker mycket om textraden där i refrängen, ”har alltid vetat att jag skulle tillbringa en lång tid ensam”. Det var varmt. Europaväg, motsatt håll. Och genom natten gick jag från gymnasieskolan, där bussen stannade, och syrenerna slog ut, och de höll ut, blommade fram tills det sjöngs om att bygga förbund i den lund, och gymnasiet gick om intet, allt blablabla, och det är aldrig så fint som i den där videon till hellströmsången. Håkan Hellström sade det bättre. Det var för en stund sommar, som gjord för drömmar om hösten, om Stockholm, Stockholm på riktigt, och jag var glad för att min sömn inte var drömlös och evig.
(”Woodstock couple” by Burk Uzzle)
Har alltid tyckt att en text ska vara som en bra popsång. En hitlåt, som man ibland vill höra, kanske ber discjockeyn spela när man är på klubb. Den ska ha rytm, en melodi man kan nynna på, dagar då man inte har någonting annat att göra. Vara dansant, trallbar. Ackordföljder som gestaltar en känsla. En refräng att sjunga med i, slagfärdiga verser att älska, en brygga eller ett stick där hjärtat går i tu. Och så ska den inte vara allt för lång, och man ska kunna lära sig den på gitarr, göra en egen tolkning. Den ska vara intensiv.
Följaktligen ska, eller åtminstone kan, en roman i sådana fall vara ett album. Mastrat och mixat. Genomarbetet. Och kapitlen ska kunna stå för sig själva. Jämförelsen passar måhända bättre med en novellsamling, men det finns det inte många av nu för tiden. Novellsamlingarnas tid äro sedan länge förbi. Om en roman vore ett album, då skulle man alltså kunna släppa en del av den, ett kapitel, som en singel. Och om texten i fråga handlar om musik, och man gillar litteratur och musik, då borde det ju att vara som att blanda två goda saker, få allt, två världar som möts.
Hör och häpna; det finns nu boksinglar. Men de består inte av utdrag från någon längre skrift, utan är fristående små noveller, som ges ut med motiveringen: ”Så att mindre texter inte ska drunkna i antologier, ska behövas samsas med andra texter, utan kunna stå självständiga.” Efter norsk modell ger det svenska förlaget Lindqvist publishing, vilka ligger under BTM Books, förlaget som mest ger ut populärkulturella böcker, oftast spökskrivna rockbiografier, kändisbekännelser och dylikt, nu ut en så kallad boksingel. Den första. Och passande nog av en norsk författarinna.
Linn Strömsborg (norskt ö, ett sådant där O med streck, ska det egentligen vara), debuterade i sitt lusekoftshemland förra året med festivalskildringen ”Roskilde”, som kommer ut på svenska nu i dagarna. Boksingeln har samma tema, men skildrar en inhemsk festival Öyafestivalen (Ö-festivalen), i centrala Oslo. Festivalen hålls i mitten av augusti, och betecknar för norsk festivalungdom sommarens slut. Kortfattat så handlar novellen om att dricka öl, lyssna på band, stå ut med regn, ha det skönt i solen, äta lunchburgare i det gröna och bakfyllefrukost på uteserveringar. Om att vara kär i någon i kompisgänget. Om festivalproffs som åldras, de är typ tjugotre, som i sin ungdom minns sin första ungdom, gymnasiet och så vidare. Om det vore i Sverige: ett gäng bortskämda ungdomar som bor på Södermalm och som går på Popaganda festivalen nere på Eriksdalsbadet. Det är förresten de som är målgruppen för boksingelfenomenet, skulle man kunna säga, tror jag.
Intressant tema. Sparsmakat med litteratur kring festivaler. Kanske för att det är svårt att skriva ljud och bild. Inom filmen är det desto mer utnyttjat. Woodstock, Monterey Pop Festival. Och för att inte nämna den svenska spelfilmen Festival, med skärgårdsdoktorsdottern Ebba Hultqvist i huvudrollen. Den är så dålig, så jättedålig. Musikalisk skildring som dyker upp, nu när det ska dras exempel, är Jens Lekmans Hultsfred 98′, en bitterljuv melodi, med typisk Lekmansk lyrik. Lite litteraturkritik: språket i Öyafestivalen är torrt som en langos, ingen öl i plastmugg finns att skölja ner det med.
Boksingel. Spännande fenomen ändå. Men vem betalar för ett häfte, för en liten tunn broschyr. Tjugofyra sidor, trettionio spänn på Adlibris. Åh herre gud. Det är roligt, jätteroligt, och man kan hoppas att den skulle bli något av det hela, men Internet har inträffat.
Förr publicerades noveller ’hej vilt’ i dagstidningar, hjälpte svältförfattare med föda för dagen, Klarabohemer fick råd med öl, innan stadsdelen gick om intet och blev Stockholm City. Nu finns det inte direkt någon plats i papperstidningar, nytt och mindre format. Magasinen som finns, där novellerna har en chans, publicerar bara redan etablerade författare, Tiotalet publicerar den tionde novellen av Stig Larsson. Suck. Ny marknad. Nu sker publiceringen på Internet, vars format är oändligt, och där alla har en chans, om de bara marknadsför sig själva. Och det är väl vad boksinglarna är; ett försök att marknadsföra en författare innan debutromanen nått boklådorna.
För det kan inte finnas några pengar att tjäna på själva singel, och om ingen kosing finns som belöning, då försvinner efter ett tag all motivation. Även för den som gör det för konstens skull. Formatet liknar Pixiböckerna, liten fyrkant, fem spänn i en automat utanför godisbutiken, och mer skulle man egentligen inte betala, om man tänker på mängden text. Förvisso handlar det inte om mängden, kvalité före kvantitet. Jo, jag vet. Men ändå, människan är en ekonomisk varelse, och strävar alltid efter att maximera vinst och minimera förlust. Och fyrtioen spänn på Bokia. Kom igen.
Flamme Förlag, Strömborgs norska förlag, var det första som började ge ut boksinglar. De ger ut böcker med titlar som ”Tillbake till Varmland” och ”Stockholm sier”. Tydligen är det inte bara svenska ungdomar som åker till Norge, utan också vice versa. Förlaget har en boksingelkubb, efter Sub Pop-modell. En singel i månanden, till dess de inte känner för att ge ut några längre. Så ja, kanske för tjugofem år sedan, men inte nu.
Om man gillar en låt, då köper man inte singeln, inte nu för tiden. Man laddar ner den, laglig, olagligt, det spelar ingen roll. Internet. PDF-novell, för en novell är ju egentligen bokbranschens motsvarighet till singel. Ladda ner en text, det bör gå undan. Skivköp är något för de intresserade, nördarna, om man vill använda sådana ord. Bokköpandet går samma öde till mötes, åtminstone den ”smala” litteraturen, måhända redan mött sitt öde.
Boksingeln alltså, den spelas inte på radio, läses inte upp på radion. Så hur bli medveten om den? Hur göra PR för en PR-produkt? Baksidetexten? Kanske. Ja, det känns som ett osäkert företag. Egennyttigt. Och har man en gång läst den där singeln, ja då vill man ju kanske inte läsa den dagligen, så som det kan vara med en härlig låt. Höra den alltså. Sätta den på repeat. En hipp idé detta med boksingel, men ack så dålig.
Är du mellan 14 och 21 kan du skicka in dina texter och bilder och kanske få dem publicerade i ponton. Vi tar mer än gärna emot dikter, noveller, fotografier eller teckningar. Formulär för att skicka in bidrag direkt och övriga adresser hittar du här.
ponton är en litterär tidskrift av och för unga som utkommer med fyra nummer varje år. Hälften av materialet i tidningen består av inskickat material, andra hälften görs av en redaktion med bas i Stockholm.
Under den här fliken hittar du information om hur du gör för att prenumerera på ponton och var tidningen finns i butik.
