Foto: Dan-Åke Carlsson
Apropå att Henning Mankell blir frimärke. Författaren Henning Mankell, sommarboende i den östgötska kustkommunen Valdemarsvik, brukar årligen skriva en hymn till Gryts skärgård, belägen i inloppet till Valdemarsviken i vars slut själva municipalsamhället med samma namn är beläget. Hyllningen återfinns i turistbroschyren ”Valdemarsviksguiden”. Det är alltså inte bara i den palestinska arkipelagen Mankell puttrar omkring.
I årets hymn skriver Mankell: ”Det kan aldrig bli för mycket folk på dessa tusentals öar. Alla kan hitta en egen vik, en egen farled, en egen ö”. En egen ö, ja det kanske alla kan ”hitta”, men ”köpa” en, det kan nog inte alla. Mankell, eller rättare sagt hans bolag Palco Media AB, köpte ytterligare en ö i Gryts skärgård i vintras. Sedan tidigare ägdes ön Liljeholmen av Mankells familj, och nu alltså även ön Skinnarholmen.
Under våren låg Mankell, det vill säga ”Mannen som älskade öar”, i fejd med kommunen, det rörde ett nekande till bygglov för en brygga med tillhörande båthus, på strandskyddat område. Känsligt, förra sommaren hade en gotländsk landhövding missbrukat sin makt, låtit vissa exklusiva personer få vissa privilegier. Hon fick avgå.
Men med tiden blev ”Nej” till ”Ja”, men det blev bara en brygga. Många byggen i Gryt är omtvistade, den senaste månaden har Norrköpings Tidningar rapporterat om pirar och utkikstorn vilka upprättats utan lov. Tornet fick kapas.
Wallander, Kurt Wallander, det är poliskommissarien, smått alkoholiserad och med en dåliga relation till sin dotter, å allt det där, som Mankells sjuka fantasi fött fram. Kurt gillar opera. Alla sådana där huvudkaraktärer i kriminalromaner tycker om någon form av klassisk musik, det redde Jan Guillou ut i sitt sommarprogram förra året. Om jag skulle skapa en såndär gubbe, då skulle denne uteslutningsvis lyssnar på Erik Saties Gymnopédies 1, 2 å 3
Mankell har varit generös, han har skänkt pengar till Gryts hembygdsförening och Gryts ideella biblioteksverksamhet, till vilken han också skänkt sina egna böcker. Måhända ”skänkte” han också något till Valdemarsviks kommun nu i våras. Det är fint, budgetunderskottet är stort. Pengar behövs. Men, ett anspråkslöst förslag: vore det inte bättre om Mankell och Valdemarsvik instiftade ett författarstipendium för kommunens författarförmågor? Annat än dansband, fotbollslegender och sång- och dansbarn bör kunna uppmärksammas.
Behöver inte vara pengar. Han skulle ju kunna donera ett antal frimärken, så man åtminstone slipper lägga ut en massa pengar på sådant då debutromanen ska skeppas iväg till diverse förlag för bedömning. Om det ens går till så nu för tiden, icke beställda manus är ju chanslösa, det gamla sättet hopplöst föråldrat. Mankell, bara för att han äger en bit av skärgården så innebär inte det att han har ensamrätt på att skriva om den.
Kort om frimärken: Om man nu har skrivit något fint, å så ska man ner med det i ett dyrt kuvert inhandlat på bokhandeln, då är det ju inte så värst passande med de fula svenska frimärkena. De mest (6:50 kr) förekommande är de där föreställande svenska sommarmotiv (”Äta ute”), plastiga och inte alls frimärksbleka, och de skördade rotfrukterna, även de fylliga i färgen, technicolor. Å så de där föreställande ögon, halva ansikte, (”Vill se dig”), lite poetisk till namnet, men det är allt.
Å jag kommer att tänka på alla de stora breven inom litteraturen, de där som betytt något för handlingen. Å på min egen frimärkssamling, ärvd på avvägar, nedpackad i flyttkartonger, aldrig värderad, gamla kuvert med breven bevarade, om jag vore lagd åt det hållet. . Hm, ”En god och sann bok är ett brev”, skrev Strindberg. Alltid till någon, i ett ärende, myndighet, vän och så vidare, ansökan om bygglov, avslutande av vänskap. Å Brev är lika med Mejl, och där med basta.
Prenumerera via RSS (Läs mer) | Arkiv |
Är du mellan 14 och 21 kan du skicka in dina texter och bilder och kanske få dem publicerade i ponton. Vi tar mer än gärna emot dikter, noveller, fotografier eller teckningar. Formulär för att skicka in bidrag direkt och övriga adresser hittar du här.
ponton är en litterär tidskrift av och för unga som utkommer med fyra nummer varje år. Hälften av materialet i tidningen består av inskickat material, andra hälften görs av en redaktion med bas i Stockholm.
Under den här fliken hittar du information om hur du gör för att prenumerera på ponton och var tidningen finns i butik.
