I lördagens DN presenteras det mest utlånade verken på Stockholms stadsbibliotek.
För en kort sekund: från kaffe och januarimorgon och skrynklig DN till biblioteket med uppförsbacke. Uppför den lutande entrén, säger hej till Gunnar Asplund, ser på de antika karaktärerna på väggen. Viker av, in på barnavdelningen, in i sagorummet, andas ut under svartmålat tak. Sagovärld med runt tak. Sitter en stund på bänken. Vänder om, går tillbaka till antiken och sedan in i salen. Den ska föreställa en himmel. Böcker längst med varje rad. Dantes inferno eller himmelriket eller antikens gudar. Lika många liknelser som bokstäver. Som ett träd av böcker. Ett bokträd med blad gröna som mossa. Onåbara grenar överst. Böcker på hyllor som bibliotekarier ställer sig på tå för att nå. Går in i humanioras sal. Doften av böcker; söt tobak. Gulnade sidor likt nikotin. Ena väggen: fönstret ut i parken. Träd utanför. Andra väggen: fönster med spegelglas. Samma träd. Ser ut i parken. Glömt vad jag ska söka efter. Det märkligaste jag vet om biblioteket: Gunnar Asplunds fru har broderat kuddarna i mötessalen på tredje våningen. Där står tunga möbler med mörka färger. Svag doft av damm. Stockholm tutar utanför. I träsoffan ligger en kudde med rosa brodyr. Dricker en kopp kaffe till, ser ut igenom mitt eget fönster och januari vinkar ifrån andra sidan glaset. Säger det vore kul om vi gick upp på stadsbibliotekets tak någon gång igen. Jag nickar: det får vi göra någon gång snart.
Sigrid Combuchens Spill är den mest lånade boken på Stockholms stadsbibliotek. Utlånad 1016 gånger. En damroman står det på framsidan. Jag har läst den; det är en damroman. På nästa sida i samma tidning skriver Jenny Lindh om var den intellektualiserad chickliten finns. Madame Bovary, Lily Dahls förtrollning. Lite längre ner: ’Lägg till Sigrid Combuchens prisade damroman Spill som utöver att vara obehagligt välskriven också innehåller en av svensk litteraturs finaste sexscener (s.329-337)’. Jag ser ut igenom fönstret igen, minns Combuchens väl valda bokstäver varsamt nedlagda inuti ett nikotinfärgat omslag. Om kvinnan och männen. Om familjen, om att bli sömmerska för att det är det man ska bli om man är noggrann. Om kvinnan som är noggrann och väljer rätt make. Om vädjande ögon och om att dela rum med okända människor.
Jag tänker på de broderade kuddarna och häller ut kaffet.
Prenumerera via RSS (Läs mer) | Arkiv |
Är du mellan 14 och 21 kan du skicka in dina texter och bilder och kanske få dem publicerade i ponton. Vi tar mer än gärna emot dikter, noveller, fotografier eller teckningar. Formulär för att skicka in bidrag direkt och övriga adresser hittar du här.
ponton är en litterär tidskrift av och för unga som utkommer med fyra nummer varje år. Hälften av materialet i tidningen består av inskickat material, andra hälften görs av en redaktion med bas i Stockholm.
Under den här fliken hittar du information om hur du gör för att prenumerera på ponton och var tidningen finns i butik.
