”Bokmalen” av Carl Spitzweg
Nu har det varit en massa skriverier*, de bara råkade komma i min väg, jag gjorde annat, lovar, lyssnade på ny pop, men jag stötte alltså på skriverier, och dessa till följd av en utredning, som en myndighet, belägen kanske i Västervik kanske i Sundsvall, belägen där enbart för att människor där ska få arbete, så att de ska få arbeta. De är trötta när de kommer hem från sitt arbete och somnar därför bums, somnar med armen utsträckt efter boken på nattdukdsbordet.
Men de kanske tar semester, eller det är ju lag på det så inget kanske, och hyr en lotsstuga i Gryts skärgård, har massa whiskey och en massa böcker, sen bara ligger de där och har det gött på den spartanska britsen, eller i augustisolen på klipporna, alldeles nakna. Eller de är ensamma när de gör det; alltså man, man är alldeles naken. Och sedan min moster sade: ”den där boken är bra”, och pekade på en av mina Torgny Lindgrenböcker, så oroar jag mig inte längre.
Folkpartiet har begärt en utredning om bokens framtid. Bett om lov, skulle vi kunna få en utredning. Åh, varför bekymra sig över en framtid som inte finns, åh varför försöka uppnå ouppnåeliga mål? För att jag är människa och kan det, så klart. Utredningen må visa på minskat läsande, kanske sålda böcker det handlar om, men jag vet att de flesta läser. Har sett bokhyllor i vilka det, mycket passande, står böcker. Har också sett bokhyllor enbart fyllda med porslinsdamer, Kosta Boda-vaser och japanska glasträd, och det är mycket sorgligt att se, men någonstans ligger det säkert en paperback, det är jag säker på. Utredning är lika med: Enkäter och statistik, sådant som används för att bedra och dupera den stora massan, man bör inte lita på tårtdiagram och ”Fråga fem”.
Osignerat skrevs det nästan förlöjligande om ungdomar, att man inte kan sätta Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken i deras twittrande, Jolt Cola klibbiga händer. Nej, det fungerar väl aldrig att tvinga någon att läsa, med pistolen pressad mot tinningen, eller press från föräldrarna/samhället. Brukar inte fungera att vilja få människor att göra saker som de inte vill.
Böckerna har inga ben, de kommer inte att komma till dig. Du har ben, prima ben, du kan gå till böckerna. Kan följa dig till biblioteket, där finns det en massa utav dem, jag följer dig till vilket bibliotek som helst. Optimism, jag tror på människan som en läsande varelse. Men jag vet också att det finns människor som aldrig börjar läsa, som aldrig blir läsare. De gör något annat med sina liv. Jag sörjer dem inte.
Läsa böcker, nu ligger läsaren inte på någon schäslong, med rosigt barm och en kärleksroman i handen, kanske ätandes praliner. Det är en sak som är säker. Inga halvfranska volymer, läsningen i dag är annorlunda. Köpa böcker, utbudet har förändrats. Wal-Mart har kommit till stan, så att säga, så adjö fristående bokhandel och läsning så som vi känner den, eller kände den för femtio år sedan. Den smala litteraturens död. Fan. Och jag håller med. Står med mitt manus i min hand, och undrar till vem jag ska vända mig, för det finns ingen jag kan vända mig till och erbjuda det här manuset. Det är inte så bra, jag har bläddrat igenom det en extra gång. Ingen köper era böcker eftersom de är dåliga, så kanske man bör säga.
Skivor säljs inte längre i samma utsträckning, men artisters musik når fler människor, mer musik, fler artister få chansen, måhända försvinner de i myllret av popande och rockande och beats, men det går att lyssna på dem, de ger oss alla chansen att lyssna på dem, och vi ger dem chansen, glömma om vi vill, hypea om vi vill, mer begär de inte. Myspace har redan hänt. Bookspace nu då. Det fungerade ju för musikerna, så varför inte för diktarna. De gamla författarna kommer aldrig att gå med på det, de älskar sina förlag, det är ju vad som gör dem till författare, att de ligger på ett förlag. Jag kan läsa något som berör mig på en sten, skrivet med spritpenna. Vad som är så viktigt med bokformatet lämnar jag till någon annan.
Författare, förläggare, konsumenter, politiker, kritiker och alla andra skyldiga, fortsätt ni med högtravande debatter, trötta ut er, ta kol på varandra, så kommer vi och städar upp sen. Ni har stökat till det något otroligt, tycker ni det är fint när det ser ut så här? Vi kommer och viker upp era laptops, tar bort all ful smuts från tangentborden och börjar skriva. Dagen då vi äntligen får era jobb, den kommer. Men just nu talar de flesta om den sibiriska kylan, det är jättekallt, litterär istid, det gör ont i ansiktet när man går ut, så kallt så att björnarna fryser ihjäl, som Stalin brukade skämta. Så inomhus, där är det säkrare, där håller vi till, lägger ifrån oss läsplattan vi stirrat ner i på bussen, kravlar upp i soffan med te, filt och alla andra löjliga tillbehör, och så läser vi en bok i godan ro, låter det ta sin tid, vi har själva varit och lånat den på biblioteket, vi vill läsa den, vi behöver inte recensera den, inga dödslinjer, vi har, eller vi borde inte ha så bråttom, om denna bok som betytt så mycket för mig, behöver jag inte skriva smart och analyserande om, och gör jag det så är det bara av kärlek. Leave it be. Och så skriver vi bara något vi tycker är fint och skickar det till Ponton, eller P3 text , läs nedanstående inlägg av Hannah Johansson, för att vi är unga och för att they are a-changing’.
Är du mellan 14 och 21 kan du skicka in dina texter och bilder och kanske få dem publicerade i ponton. Vi tar mer än gärna emot dikter, noveller, fotografier eller teckningar. Formulär för att skicka in bidrag direkt och övriga adresser hittar du här.
ponton är en litterär tidskrift av och för unga som utkommer med fyra nummer varje år. Hälften av materialet i tidningen består av inskickat material, andra hälften görs av en redaktion med bas i Stockholm.
Under den här fliken hittar du information om hur du gör för att prenumerera på ponton och var tidningen finns i butik.
januari 19th, 2010 at 21:21
all we are saying…is give books a chance
januari 22nd, 2010 at 12:26
En fysisk bok betyder mer för författaren
än för läsaren, den är ju resultatet av ett arbete,
kanske av ett liv, eller något. bekräftar.
läsaren ser den
bara som en produkt, det kan beror på att
böckerna är dåliga,