Van Goghs rum i Arles av Vincent Van Gogh
Så detta är alltså ung litteratur. Betraktelsebok. “Jag ser det här, och det jag ser betyder det här”. En blygsam debut. Hellre skulle hon ha slagit igenom med dunder och brak, hungrande efter en sensation är litteraturen. Men hon ansågs redo att publiceras. Boken är ett typexempel på vad som var temat, och ansågs vara ung finlitteratur under det just avslutade decenniet. Vilsenhet. Obestämd vilja. Egocenterism. Försköning av det verkliga varandet. Fåfänga. Självkritik. Dagbok/tankebok. Inget speciellt. Ingen underbar liten bok, men ändå liksom. Ett tomrum fylls ut.
Den är söt och tossig, alltså lätt att tycka om. Elin Ruuths jag funderar över saker, mest över sig själv. Självanalysen är bristfällig. Mer introspektiv, tack. Men det är litteraturvetare som har skrivit boken, och inte en psykologistudent. Och den blev, även fast berättaren är ett subjektivt jag, konstigt nog minimalistisk. Förresten en beundransvärd konstriktning. Svår att bemästra.
Kommer inte undan att sidorna skulle kunna ha fyllts med text. Mycket outnyttjat utrymme, en oinredd yta – för att skämta med författarinnan. Men det är ju den där förbaskade minimalismen. Tillrättalagt. Sparsmakat. Att utelämna saker, lämna det mesta till läsare och så vidare. Det är en fin gest.
Det här en bok för Elin, inte för läsaren, utan för denne mer av en presentation av ett kommande författarskap. Får man hoppas. Det som saknas är en berättad historia. Hennes historia presenteras istället för att berättas. Ett försök till en roman. Potential finns, vilket främst märks i hennes fantasiutsvävningar. Men nu känns den censurerad. Ett smakprov. Ge mer. Smakar som en ny glass från GB-glass i vårsolen, säsongens nya Magnum, något gammalt i ny tappningen.
En lägenhet och en ensamhet. Elin Ruuth. Trodde först det var hon sångerskan, Elin Ruth Sigvardsson, men icke. Elin Ruuth. Hennes andrahandstvåa, i vilken hon lunkar omkring och skriver ner något litet i ett word-dokument, har ingen som helst betydelse för litteraturen, men kanske att hennes nästa lägenhet får det. Man kan ju alltid hoppas. Ett rum. I mitt rum. Alla kan vi utnyttja våra rum, våra trista pojk- och flickrum, där börjar de stora verken.
Är du mellan 14 och 21 kan du skicka in dina texter och bilder och kanske få dem publicerade i ponton. Vi tar mer än gärna emot dikter, noveller, fotografier eller teckningar. Formulär för att skicka in bidrag direkt och övriga adresser hittar du här.
ponton är en litterär tidskrift av och för unga som utkommer med fyra nummer varje år. Hälften av materialet i tidningen består av inskickat material, andra hälften görs av en redaktion med bas i Stockholm.
Under den här fliken hittar du information om hur du gör för att prenumerera på ponton och var tidningen finns i butik.
