Kära vänner,
Vi kan nu, nästan två månader efter att KONSTRUERAT föddes, nöjt konstatera att vår gemensamma skapelse tycks ha hittat sin trygga plats i cyberrymden. Konstruerat har fler konstnärer än vad vi kunna drömma om och dess läsare sträcker sig långt ut i den sociala stratosfären. KONSTRUERAT har helt enkelt infirat alla förhoppningar, och lite till.
Men konstruerat är mer än bara en blogg. Konstruerat är ett projekt som drivs av oss tillsammans. Nu har vi kommit till en punkt då vi vill få ut mer av våra texter, foton och bilder. Vi ska nämligen göra ett fanzine. LAVA erbjuder hjälp att trycka upp och lansera vår skapelse i pappersform och givetvis ska vi ta chansen. Vi vet inte riktigt hur resultatet kommer se ut, kännas eller mottas – vi vet bara att det kommer kännas, ses ut och mottas. Skicka in allt ni har, så mycket ni har att ge, men allt kommer inte bli tryckt i tidningen då vi inte vet vad som passar.
Konst är ju fortfarande konst med allt vad det innebär och vi vet inte riktigt hur resultatet kommer se ut, kännas eller mottas – vi vet bara att det kommer kännas, ses ut och mottas. Temat på fanzinet är just ”konstruerat”, kort och gott. Tolka det bäst ni vill. Kontakta oss för inspiration, sex eller matlagningstips.
Allt material skall vara konstruerat@gmail.com tillhanda senast den 31:a juli 04:36 sharp.
Må kreativiteten flöda likt svetten längs våra ryggar dessa olidliga sommardagar. Dra ned rullgardinen, drick mycket vatten och sätt i gång och gör det ni gör bäst.
Puss, Karin och Saskia.
2010 års första ponton är här och vi fortsätter vårt brobyggande in i den litterära framtiden med ett nummer på temat konstruktion - det är Elin Ruuth, Monika Fagerholm, lingvistik, litterär självhjälp och recensioner, plus åtta ungas texter och bilder. Välj livet, läs ponton! Du hittar oss på Hedengrens, Press Stop, PunktMedis eller skolbiblioteket.
Är du 14-21 och har byrålådan full av texter? Skicka dem till ponton! Adressen är skriv@ponton.nu.
Färdlektyr finns inte längre. Jag upptäckte det häromdagen, när jag för första gången på månader försökte logga in och det inte fanns någon hemsida att logga in på. Googlade. Wikipedia säger:
“Färdlektyr var en årligen utkommande novellsamling i pocketform som publicerats av Läns- och lokaltrafiken i Sverige sedan 1999 med en upplaga på 350 000 exemplar, och som delades ut gratis till svenska gymnasieelever.
/…/
Under våren 2008 tycktes hemsidan börja förfalla, och de ansvariga varnade för att sidans framtid var osäker. Under sommaren uppstod allt fler felaktigheter, och idag tycks både sidan och samlingen vara fullständigt nedlagda.”
Var! Tycks! Orden låter så apokalyptiska, och lite mystiska, som om Färdlektyr rapporterats spårlöst försvunnen av sin granne. Vännerna vet ingenting. Fast när de tänker efter tycks det som om den började förfalla under våren 2008. Och nu är både sidan och samlingen fullständigt nedlagd. Tycks det.
Sockerdricka.nu finns däremot fortfarande kvar, men det oroar mig att den ser precis likadan ut nu som när jag var tretton år. Bilden på flickan i “ord är mer än tre bokstäver”-tröja och göteborgsk popparfrisyr anno 2003 är kvar, fastän hon mycket väl skulle kunna ha barn idag. Mycket riktigt innehåller sidan också fortfarande mest rakbladspoesi, månadstävlingarna har legat nere sedan september (oklart vilket år), och antologiprojektet har fått ställas in. Ska jag göra en analys “tycks hemsidan börja förfalla”.
Det är med andra ord bistra tider för oss opublicerade författare. Om nu det är en nyhet - jag kan inte ärligt påstå att kanalerna var fler för fem år sedan än vad de är nu. Likaledes otympliga, i alla fall. Hemsidor och forum fanns, och finns, men där var ofta risken att ens texter knappt fick mer respons än vad de hade fått ifall de legat kvar i dokumentmappen. ponton har funnits sedan 1998. Den kände jag också till som tonåring, men vågade ironiskt nog aldrig skicka in texter. Vilket förmodligen är ett öde som sorgligt nog drabbar ganska många byrålådedikter, bra som dåliga.
Eller är det bara en 00-talsgrej, bristen på forum för unga skribenter? Troligtvis inte, men det passar in i min tes om att 00-talet var ett värde- och själlöst decennium. Nåväl. Jag har spytt galla så det räcker i mina dar; nu blickar vi framåt! SR-kanalen P3 rivstartar det litterära 10-talet med P3 Text, ett litteraturprogram i tio avsnitt som börjar sändas den 17 januari. Där vem som helst kan höras, om man försöker. Och om jag får lov att slänga en tegelpanna eller så på mitt personliga varumärke: jag läser en novell, vet inte exakt när, men någon gång under de tio veckorna. Missa inte det!
Och så ska man fortsätta att skicka texter till skriv@ponton.nu. Men det kanske jag redan har sagt.
Jag önskar att jag hade en lillasyster eller lillebror eller en kusin som gillade att skriva, så att jag skulle kunnat köpa Skriv om och om igen, slå in den i understreckare utrivna från Svenska Dagbladet och ge bort den i julklapp. Eller kanske ge bort den till någon helt annan. Den fick visserligen pris i kategorin barn/ungdom, men vad som slog mig den eftermiddag då jag dödandes tid på Akademibokhandeln tog upp och bläddrade i den var att precis, precis det här är ju exakt, exakt vad varje ung aspirerande författare borde ha i sin skrivbordslåda. En auktoritär och vänligt mellanstadieläraraktig bok som säger “skriv en dikt om natten utan att använda ord som börjar på m!” och så gör man det, nitiskt som en läxa. (alla gör förstås inte sina läxor nitiskt, så nitiskt som en oläxa då, beroende på hur man är lagd.)
Kom ihåg: det är inte fult att öva! Att skriva sånt man från början inte hade tänkt skriva är aldrig bortkastat. Känt exempel: uttråkad av sitt pågående skrivarbete började Virginia Woolf skriva Orlando, till vilken hon senare refererade som “a writer’s holiday”. Fastän verket var mer eller mindre planerat sedan tidigare handlade det ändå om att göra någonting på skoj: “For the truth is I feel the need of an escapade after these serious poetic experimental books whose form is always so closely considered. I want to kick up my heels & be off.”
En Luciaklapp, alltså, eller dylikt: tänk på polkagrisar en stund. Skriv en novell om det. Skicka den till skriv@ponton.nu. Lycka till!
Är du mellan 14 och 21 kan du skicka in dina texter och bilder och kanske få dem publicerade i ponton. Vi tar mer än gärna emot dikter, noveller, fotografier eller teckningar. Formulär för att skicka in bidrag direkt och övriga adresser hittar du här.
ponton är en litterär tidskrift av och för unga som utkommer med fyra nummer varje år. Hälften av materialet i tidningen består av inskickat material, andra hälften görs av en redaktion med bas i Stockholm.
Under den här fliken hittar du information om hur du gör för att prenumerera på ponton och var tidningen finns i butik.
