Det händer väl den bäste, att man städar rummet, tycker man är så duktig och så ser man plötsligt bokhyllan och att det kanske skulle behöva dammas lite…och så är man fast. Så fort man tagit ner en bok dyker man ner i den med näsan före, måste bara läsa lite lite i den innan man städar vidare. Ingår bokhyllan i städningen blir det aldrig tal om någon effektivitet.
Fast egentligen tycker jag inte att det finns något negativt med att läsa böcker. Detta med bokhyllan var bara något jag kom att tänka på då jag fick lust att tipsa om en sida som heter Goodreads. Mycket sympatisk hemsida för vilken bokmal som helst, där man kan visa upp hela sin bokhylla, exempelvis för läsande vänner som man vill dela boktips med eller för främlingar som råkar ha samma boksmak. Nu har jag precis gått igenom min fysiska läsdagbok och lagt upp en massa böcker i min virtuella book shelf på Goodreads. Har inte hunnit längre än så, men ser fram emot att greja med min profil, recensera och betygsätta böckerna, samt snoka i andras ”bokhyllor” för att hitta nya godbitar att ta itu med. Det enda tråkiga, som jag kan varna för, är att om man som jag läst mycket av svenska författare samt svenska översättningar, kan de vara svåra att hitta. Men har man en smartphone (vilket jag inte har) kan man visst scanna in sin egen bok, och därmed få med rätt omslag, upplaga osv.
Min vän som tipsade mig om sidan hävdar att man inte alls får någon press på sig, som man ju skulle kunna tro. Nej, hon blir snarare peppad att läsa mer. Jag hoppas det är detsamma för mig, annars tar jag bort kontot ögonaböj. För jag är ju egentligen av den devisen att jag främst läser för mig själv, för min egna upplevelse. Läsandet ska inte höra ihop med de många mer utåtriktade sysslorna i vardagen, tjattrandet på facebook tillexempel, där allt ska visas upp för allmänt öga. Det ska vara för att jag själv vill läsa och jag ska inte vara beroende av att berätta om min läsning för någon, för att kunna fortsätta med ännu en bok. Men, för att komma till punkt – jag är inte beroende på det sättet. Inte än! Goodreads för mig blir förhoppningsvis bara ett slags bonus i tillvaron av böcker.
Vad redaktionen önskar sig i julklapp/alltid!
I helgen hade pontonredaktionen workshop på Stockholms stadsbibliotek. Vi satt i ett gammalt styrelserum med fina möbler i nyklassicistisk stil. I en soffa låg kuddar som Gunnar Asplunds fru broderat. Vår textredaktör guidade oss genom bibliotekets till synes oändliga gångar, vrår och rum. Vi var bland annat nere i magasinet och fick träffa roboten som sorterar böckerna. Vi fick träffa journalisten Anton Gustavsson och författaren Ylva Karlsson. Hon lät oss bl.a skriva en dikt och ge den två olika titlar. De två titlarna skulle göra att man uppfattade dikten på olika sätt.
(Fin utsikt över Sveavägen i söndags)
Kom att prata om titlar med en jag känner, nyligen. Hon tyckte att det var jättesvårt att sätta titel på något hon skrivit. Jag håller med, vid vissa tillfällen är det läskigt. Får man lov att överdriva lite skulle man kunna säga att allt står på spel då det är dags. Likaså när man skapar något annat än text. Jag målade mycket mer för några år sedan och då längtade jag alltid till den stund då jag skulle få bestämma titel och signera, för då måste tavlan vara klar. Men man kan ju självklart göra tvärtom, börja med att döpa den tomma duken. Eller pappret eller worddokumentet. Hon jag pratade med berättade att hennes mamma, som är konstnär, inte vill döpa sina verk längre. Jag kan förstå att man vill att betraktaren ska tolka själv. Samtidigt är jag barnsligt förtjust i titlar som ger en aha-upplevelse.
Ikväll har jag varit och tittat på en konstutställning med måleri av alla Lidingös nior på temat ”Alla är vi ett”. (Bland dem min lillasyster, främsta anledningen till att jag gick). Många av tavlorna var fina och välarbetade, absolut, men vad jag egentligen hade mer glädje av var att studera katalogen med målningarnas titlar. Nästan alla hade döpt sitt konstverk och att läsa titlarna på rad var som att läsa en modern dikt. En djungel av 15-åringars mer eller mindre ambitiösa tankar. I katalogen blandas titlar som Det finns inga brott i hjärtat, Vi är alla ett som tårar i ett regn som regn i ett hav och Vad är liv och död? med de mer lättsamma Mmmm glass, Död struts och Fullt öz. Eftersom jag inte känner 15-åringarna är det tacksamt att gissa hur de är som personer och varför de har döpt verken som de gjort. Vi har de som föredrar att skriva på engelska för att uttrycka något, vad sägs om Leave me your stardust to remember you by. Eller på spanska, I me gusta de animales, pero mi padre es del circo!
Fundera själv på det du skriver eller skapar. Är det viktigt att sätta titel? För dig själv? För den som tittar? Prova att sätta två olika titlar, som vi gjorde. Att slutgiltigt döpa texten är att tvingas bestämma sig för vad det var man ville förmedla. Ibland får man förresten lov att göra som Emil Jensen. Han har döpt om en av sina mest populära låtar sju gånger. ”Växlande molnighet” heter den på skivan. När jag såg honom uppträda i somras kallade han den för ”Hoppas från en klippa”.
Målning vid namn Food, peace and nothing less.
Nu är allt inför nästa nummer av ponton skrivet, ritat och klart. Jag har fått äran att rita omslagsbild och såhär såg mitt rum ut när jag var klar med klippande, klistrande och bildletande: tidningar på hög och ett berg av urrivna papper på skrivbordet, bruna och grå papper, tidningsurklipp, pennor, små urklippta äpplen i färgade papper på golvet, kladdiga limfläckar. Den enda sortens stökighet jag trivs med. Resterna av det som blev ett omslag stoppar jag ner i ett kuvert, de kan användas till något annat.
Den här grå och regniga torsdagen har jag gått och längtat efter att få hålla nya numret i handen, bläddra på riktigt. Men mest har jag längtat till imorgon. Imorgon åker ju nämligen en del av vår redaktion på poesifestival i Göteborg! Mycket spännande.
Är du mellan 14 och 21 kan du skicka in dina texter och bilder och kanske få dem publicerade i ponton. Vi tar mer än gärna emot dikter, noveller, fotografier eller teckningar. Formulär för att skicka in bidrag direkt och övriga adresser hittar du här.
ponton är en litterär tidskrift av och för unga som utkommer med fyra nummer varje år. Hälften av materialet i tidningen består av inskickat material, andra hälften görs av en redaktion med bas i Stockholm.
Under den här fliken hittar du information om hur du gör för att prenumerera på ponton och var tidningen finns i butik.
